soderluundd.blogg.se

Jag tar ju studenten nu i juni och det får mig att känna lyckorus, samtidigt som jag känner ett tomt brus. Om jag ska vara ärlig så är jag livrädd för att ta studenten. Jag har gått i skolan i 12 år, det är nästan hela mitt liv och nu ska jag helt plötsligt ut i vuxenvärlden och arbetslivet. Liksom jag i vuxenvärlden? Jag är verkligen inte redo för ett sånt stort steg ännu. Jag vet fortfarande inte hur man betalar räkningar, hur man skriver ett CV, hur man tar ett lån eller hur man köper en bostad. Jag känner att det är sånt som man borde fokusera på att lära ut i skolan, för det är just det som vi ungdomar behöver få information om. Fördjupa oss i. Jag kommer nog med säkerhet att vara överlycklig på min student, men sen dagen efter så kommer verkligheten i fatt en och då blir det antigen arbetsförmedlingen eller högskola. Och då kommer även ångesten.Vad ska jag göra? Hur ska jag göra? Vart ska jag gå? Jag har inte bestämt mig än, för jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv, vart jag vill vara, vart jag ska ta vägen. Det känns som jag står vid en tröskel som jag inte vågar gå över, jag är helt enkelt inte redo. Nu när jag går i skolan så är jag trygg vid skolbänken, jag har mina rutiner och jag får mitt studiebidrag, det är som det ska vara. Och att det är så svårt att få jobb idag gör ju inte direkt saken lättare. Det känns som att jag måste plugga sten hårt det här året och få toppbetyg, men kanske inte ens det räcker. Det är bara så mycket tankar just nu och saker och ting som måste fixas inför den stora dagen. Då tryggheten vid skolbänken på gymnasiet tar slut. Jag ville bara skriva av mig lite om det här just för att det är någonting jag tänker på väldigt ofta eftersom att det börjar närma sig den dagen!