soderluundd.blogg.se

Jag har blivit mobbad en stor del av mitt liv. Jag har varit mobbad i förskolan och mellanstadiet. I högstadiet så var det mera skitsnack bakom min rygg. Även om förskolan och mellanstadiet var väldigt länge sen, så minns jag det fortfarande så väl. Det har lämnat sina spår i mig, sina ärr. Jag kom ihåg en gång i förskolan när vi alla skulle sitta i en ring och jag satte mig bredvid en kille. Han ville verkligen inte sitta bredvid mig så han försökte att sparka ut mig ur ringen. Bokstavligt talat. Jag var ju väldigt liten när det hände men jag blev fortfarande väldigt ledsen. Jag kände verkligen att han inte ville ha mig där och det ville ingen annan heller. På rasterna brukade folk putta mig i buskar, skrika fula ord till mig och inte låta mig få leka med dem. Och det är bara en sån liten sak när man är ett barn som kan såra en för livet. Jag brukade låtsas svimma på rasterna bara så jag skulle få åka hem. När jag började mellanstadiet så bytta jag skola ihopp om att saker och ting skulle bli bättre. Men tyvärr så blev det inte så. Det var en tjej i min klass som hade sitt '' gäng '' och hon mobbade mig hela mellanstadiet, i hela 6 år mobbade den här tjejen mig. Jag blev kallad tjock, ful, att hon hatade mig osv. Men det fanns en sak som hon sa och en sak som hon gjorde som jag aldrig kommer glömma och det va att hon sa att ingen skulle sakna mig om jag dog och så sparkade hon mig flera gånger i magen. De orden och den handligen gjorde så fruktansvärt ont i mig. Jag hade inte gjort henne någonting för att få förtjäna att höra de orden eller få ta de sparkarna i magen. Ingenting hade jag gjort. Och en gång när vi blev ihop parade så började hon gråta inför hela klassen och sa till läraren att hon hatade mig och att hon inte ville vara med mig. Läraren hade verkligen ingen respekt för mig då, för allt hon sa till den där tjejen var bara, du kan väl försöka att stå ut? Är det inte meningen att läraren ska stå upp för sina elever? 

 

I högstadiet så var det inte så mycket direkt mobbning. Det var mest bara att de gillade att snacka skit bakom min rygg om mig. Att jag var ful, att jag klädde mig dåligt, att jag var töntig. Jag kände att jag inte passade in i min klass. att de inte ville ha någonting med mig att göra. Det var aldrig riktigt någon som ville jobba tillsammans med mig på lektioner eller ens sitta bredvid mig. Det var mest bara de jag umgicks med som ville de. Det var ingen annan som ville lära känna mig. 

 

Allting som jag har varit med om gällande mobbning har haft en stor inverkan på vem jag är som person idag. Jag önskar verkligen att jag inte hade gått igenom de sakerna. Jag fick mycket sämre självförtroende och självkänsla. Jag började tro på allt de sa och intalade mig själv att vad de sa var sant. Att jag var ful, att jag är dålig osv och det är saker jag tror på även idag. Jag har tyvärr aldrig kunnat glömma bort det och att jag går i samma skola som mina mobbare och behöver se dem varje dag, gör inte direkt saken bättre. Jag brukade komma hem från skolan och önska att jag var död och jag var bara ett barn då. Man ska inte ha såna tankar när man bara är ett barn. Man ska aldrig ha såna tankar pga att en annan människa har sagt saker som har fått en att tänka så. 

 

Jag gör inte det här inlägget för att jag vill ha uppmärksamhet eller för att ni ska tycka synd om mig. Utan jag gör det här inlägget för att mobbning är ett jätte stort problem och ingen ska behöva gå igenom det. Mobbning är hemskt och jag förstår inte hur man kan vilja få en annan människa att må dåligt. Vad tjänar man på det? Det finns människor som blir mobbade så mycket att det tar sitt eget liv. Att någon väljer att avsluta sitt eget liv pga av idiotiska ord och handlingar som någon annan gjort och sagt. Det är fel. Ingen ska behöva må så dåligt, INGEN. Jag förstår inte varför folk fortfarande mobbas när de vet vilka allvarliga konsekvenser de kan få? Man tjänar ingenting på att tynga ner någon annan. Om ni ser någon som är ensam eller blir mobbad så stå upp för den personen. Jag önskar att någon hade gjort så för mig. Det var några fåtal gånger då de jag umgicks med ställde upp för mig och de gångerna är jag så himla tacksam över. Ni kan göra någons dag bara genom att säga hej. Jag vill inte att någon ska gå igenom det jag har gått igenom och det så många redan går igenom. Jag vill att det här ska ta slut och jag önskar verkligen att det vore så enkelt. Ni är alla så himla underbara och fina människor, ni får aldrig glömma det! Och lyssna inte om någon säger någonting annat. För ni är verkligen underbara människor och ni är bäst! Och ni klarar allt bara ni vill!

Jag önskar att jag kunde hjälpa er alla som går igenom det här och jag hoppas verkligen att mitt inlägg hjälpte lite. Om jag bara har hjälpt en person med det här inlägget så blir jag överlycklig!

 

 

 bilder tagna från google.